Image description
  • Finansiering...?
  • ...Bortom inkomstskatten...

Vi ska avsluta med en konklusion av vad vi tagit upp i detta tema för att kunna nämna och påminna om vad vi inte har tagit upp men som väsentligt hör ihop med en radikal skattereform för vår postindustriella tid som Substans innebär.


I Substans talar vi om förvärvsinkomstskatten som en enda klumpsumma utan att differentiera hur den tillfaller stat, kommun eller landsting, vilket förhållande som ska råda mellan dessa, om landstinget bör finnas kvar etc.


Vi har knappt nämnt något om finansiering. Vi utgår ifrån att var och en av de fyra modeller vi presenterat innebär en total förvärvsinkomstskattesänkning, dvs en minskad intäkt för det offentliga. Samtidigt är det vår preliminära bedömning - innan vi har tillgång till fullständigare statistiska uppgifter - att de alla fyra ligger inom en radie som är fullt realistisk att ha som omedelbar målsättning att klara rent finansiellt.

Skattesänkning innebär ju inte att några resurser går förlorade. Det innebär ett återgivande av en större del av ansvaret för sin egen konsumtion på individerna. Och med ett system som inkluderar en skatt som kan gå under 0 % ska man inte likställa skattesänkning med sänkta fördelningspolitiska ambiitioner.


En stat (inklusive kommuner och landsting) har två grundläggande välden och åtaganden:

 1) Stifta lagar och trygga för att de håller hävd inom statens territoriella jurisdiktion (inkl att värna territoriet gentemot främmande statsmakt).

 2) Ta in och åter fördela skatter.

En del av skatterna går till att bekosta de verksamheter staten beslutar om (det som inte tillhör 1 kan betecknas som subventioner), en del tillfaller individer och heter transfereringar (dessa kan i sin tur åter vara skattepliktiga – de betalas då ut av staten och beskattas igen av kommun/landsting).


I Sverige 2013 utgjorde ca 71 % av de skatter som togs in av Svenska myndigheter av inkomstskatter, varav ca 11 % var kapitalskatter. Resten, 29 %, var konsumtionsskatter (Moms och punktskatter.)

Förvärvsinkomstskatten utgjorde alltså ca 60 % av de totala skatteinkomsterna.  Vi har i detta räknat in arbetsgivaravgifter (som utgjorde ca 28 %)


Vi har i denna presentation talat om förvärvsinkomsttransfereringssystemet. Detta långa ord måste man ta till för att i ett enda begrepp samla och isolera den helhet som det är fråga om.

Det handlar om skatt, men inte vilken skatt som helst - om inkomstskatt, inte vilken inkomstskatt som helst – förvärvsinkomstskatt, och skatterna går inte bara åt ena hållet, det är inte bara ett inflöde till myndigheterna – det vore meningslöst – det är i samma grad ett utflöde, och en del av detta tillfaller individer i form av transfereringar och blir då förvärvsinkomster för dem. Hela systemet är alltså, förutom ett system för subventioneringar av politiskt bestämda samhälleliga verksamheter, ett system för transferering av förvärvsinkomster.

Med Substans pläderar vi för ett bättre förvärvsinkomsttransfereringssystem. Det betyder inte att vi anser att inkomstskatten är en idealisk skatt. Vi anser tvärtom att det är en skadlig och orättfärdig skatt. I och med att denna skatt är en skatt på mellanmänskliga transaktioner, tjänster, relationer upplevs den med goda skäl som stöld.


Det finns en vara som är hårdare beskattad än alla andra – det är arbete, arbete såsom tjänst och i relation till andra människor är vad inkomstskatten beskattar.

Varför?  - Det finns en anledning till det.

Det industrikapitalistiska systemet ledde till att proletärerna som förlorat den källa till subsistens de hade i lantbrukarsamhället och kom att bli arbetare i industrin, blev allt fattigare. Det finns en utsugningsrelation inbyggd i förhållandet mellan kapitalägaren/arbetsgivaren och arbetstagaren.

Detta var inte hållbart för någondera parten, inte för arbetsgivarsidan heller. För det första måste ju arbetarna leva om ens arbetet ska kunna fortgå. För det andra måste de ha råd att köpa det överflöd av varor som kapitalisterna lyckas organisera arbetet att producera i allt snabbare takt – får de inte avsättning för varorna avstannar ju hela mervärdescirkulationen.

Eftersom inkomstskatten kan tas ut efter bärkraft, särskilt om den görs progressiv, blev den medlet att rädda det industrikapitalistiska systemet genom att bygga upp 1900-talets generella välfärdssamhälle.

Men denna skatt är inte idealisk på något sätt. Vi vill se den utfasad och på sikt helt avskaffad och ersatt av andra skatteuttagsbaser.

 

Med basinkomsten har ju systemet en progressiv funktion inbyggd även om inkomstskatten görs helt proportionell och även om den sänks mot 0.

Man bör i samband med denna insikt genast börja titta efter små nedskärningar man kan göra i de offentliga utgifterna.

Det viktigaste anser vi dock vara att inleda en process mot ytterligare sänkning av inkomstskatten, bl a via höjning av basinkomsten, för att ersätta den med andra skatter, främst mervärdesskatt (Moms).


Vi har endast talat om vad den omedelbara bilden blir av vardera av dessa skattereformsmodeller och inte sagt något om de dynamiska effekter som blir en följd. Detta är ju den mest intressanta aspekten av hela saken och måste noga dryftas.

Vad skulle Substans innebära för lönearbetet och därmed för inkomstskattesystemets bärkraft?

Å ena sidan kan man räkna med ett visst minskat incitament till lönearbete i och med att marginalskatten höjs något, men denna höjning är inte entydig och bör vara försumbar. Därtill innebär ju Substans att den som nu har sin inkomst från bidrag eller socialförsäkringar inte längre straffas med att förlora rättigheter till ersättningar och skrivas ut ur och börja om på nytt i det komplicerade "arbetsmarknadsstöds"systemet om hen skaffar sig någon löneinkomst. En annan aspekt är att med Substans får alla samma basinkomst, så de som nu erhåller transfereringar som är högre än 9 000 kr/mån torde enligt samma logik få ett större incitament till lönearbete.

Viktigare som incitament till lönearbete är förmodligen stigmatiseringen, kontrollen och villkoren som ställs kring den arbetslöse som "bidragstagare". Detta ska vi inte sticka under stol med att vi vill avskaffa.

Å andra sidan anser vi att det hör till denna skattereform för en postindustriell, globaliserad tid att lönearbetet avregleras så att arbetsgivare inte ska ha anledning att flytta sin verksamhet till andra länder eller uppfinna - rentav i samarbete med statsmakten - komplicerade arrangemang för att dölja sammanhangen och kringgå de rigida och förlegade arbetsmarknadsregleringarna med bemanningsföretag, fas 3 och andra "arbetsmarknadsåtgärder", prov-, visstids-, lärlings- anställnngar etc.

Med basinkomsten subventioneras varje individ, som arbetskraft såväl som för sin existens.

Det finns en stor okunskap hos allmänheten om det verkliga ekonomiska förhållandet mellan människa och maskin, mellan mänsklig energi & engagemang och externa energislag. Människan är diskriminerad, beskattas hårt av skattesystemet, medan maskinen och oljan går nästan obeskattade. Industrin har ju rentav subventionerats genom hela 1900-talet genom att skatter har bekostat den infrastruktur industrin utnyttjar. Med ett nytt skattesystem som sänker skatten på mänskligt arbete och rentav subventionerar det genom att förvärvsinkomstskatten kan bli negativ (under 0 - alltså ger ut istället för tar in pengar) återger vi någon balans till förmån för den mänskliga kreativa energin.

Vad man än kan tycka om det så är det i alla fall ett faktum att vi faktiskt redan lämnat den industriella tillväxteran då näringslivets strävan var att skaffa skalfördelar för att maximera sin produktionskapacitet, maximera kvantitetsvolymen av enskilda varor. Nu har vi redan ett näringsliv och en tillvaro där gränsen mellan arbete och fritid inte låter sig dras så skarp, och det är flexibilitet och kreativitet som är de mänskliga resurser som efterfrågas av näringslivet. Varför ligger skattesystemet 100 år efter och spjärnar emot?

Är det "68"-generationens kamp mot inkomstbortfall  som ska lägga kursen för den ekonomiska politiken och bestämma efterkommande generationers öde?

Ska man envisas? Ska man fortsätta att hitta på en flora av diagnoser och preskribera droger åt ungdomen för dess ångest över stängda horisonter, otillräcklighet, och "oduglighet"? Ska den virtuella verkligheten vara ungdomens enda tillflykt?

Image description

Rekommenderad litteratur:

Guy Standing: The precariat-the new dangerous class (Sv övers. Prekariatet - den nya farliga klassen)

Joseph Meyer: Thinking differently - the UBI taking employment, energy and the monetary system into                                   account 

Grundtrygghetssystemet, antologi, Red. Niklas Svanlindh

Arbetskris och basinkomst - tysk film i svensk översättning

Basinkomst - en kulturimpuls - Film av initiativtagarna bakom det basinkomstförslag som är uppe för                                                           folkomröstning i Schweiz 2016 - med engelsk undertext



- För att DU inte jobbar kommer min pension inte att räcka!!

- På grund av kostnaderna för DIN pension kan jag inte få något jobb!!

Gerhard Mester/Solarenergie-Förderverein

 No copyright: Sylence




Frågor och synpunkter kan skickas via e-mail till: sylence@subsistens.net